Vintips

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner: Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt av vardera på en vit bordduk. Det vin som lämnar en gredelin fläck efter sig är ett rödvin.

Riktiga kännare kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera om detta är rött eller icke.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man icke någon port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från Systembolaget gör man klokt i att köpa ett lätt vin, så man inte får för mycket att kånka på.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
Oöverträffat
Innovativt
Preliminärt
Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
Västkustskt
Konstitutionerad
Substantiera
Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit för mycket vin:
Tack men jag vill inte ha sex.
Nej, ingen mer sprit för min del.
Ledsen, du är inte riktigt min typ.

Inga gissningar?

Nähä *besviken*. Well, det "rätta" svaret kommer här iallafall. Testa er omgivning och se om det är folk ni verkligen borde umgås med...

Kvinnan vill ju träffa den där mannen igen. Så "självklart" är hon tvungen att mörda eftersom mannen då kan tänkas komma även till den begravningen.

En psykopat på jobbet

Så nu darrar vi alla och väntar på vad som kan hända. Nädå, kollegan hade bara svarat på ett litet test han hittat i en bok (som faktiskt verkade ganska intressant, testet har jag dock hört talas om förut). Testet var följande:

En kvinna träffar en man på sin mors begravning. Hon blir förälskad men mannen försvinner. Nästa dag mördar hon sin syster. Varför?

Kan man svara på den frågan finns det viss risk att man kan vara psykopat och potentiell seriemördare (kollegan hade svarat rätt utan att tveka). Kom med förslag så skriver jag det korrekta svaret senare.

Boken heter förresten Pinocchioeffekten och är skriven av Henrik Diamant och Mikael Zethelius.

Lost förvirrar

Och det kanske är det hela titeln på serien egentligen innebär. Att man blir alldeles Lost. Så fort man tror att man räknat ut något så får man en knäpp på en näsan och förvirringen ökar. Kanske är dags att sluta engagera sig.

För det finns ju en hel del andra bra serier nu faktiskt, om man nu inte kan låta bli att sätta sig framför dumburken. C.S.I. är ju en klar favorit, liksom relativt nya Messiah. Brittiska kriminalserier har en helt annan kvalitet än massproducerade Hollywood-serier.

Men varför bara titta på tv? Nu ska jag nog stänga ner och lägga mig i sängen och börja på nästa bok av Elizabeth George, jag råkade visst läsa ut Gamla synder förut. Natti natti!

Ett tre år försenat brev

Så döm om min förvåning när kollegan kom förbi med ett kuvert adresserat till mig och med min väldans gamla avdelningstillhörighet på.

För tre år sedan, eller kanske mer, skickade jag, den dåvarande rumskamraten och väninnan lite på skoj efter etiketter från http://www.skrivihop.nu. Det kostade bara en tjuga och ett frankerat kuvert och vi har ju alltid varit lite språkpoliser. Sedan hände inget mer och när vi gick in på hemsidan stod det att verksamheten avslutats. Jaha, där rök den tjugan tänkte vi.

Och så idag, när jag minst anar det, dyker kuvertet upp, med min handstil på och med etiketterna inuti, ingen hälsning eller något, bara etiketterna. Kuvertet var poststämplat igår så jag kan bara anta att det legat hos skrivihop-gänget i någon låda eller så, blivit bortglömt och nu helt plötsligt upphittat! Man kan ju inte säga att de inte levererar iallafall...

Boktips!

På tal om mitt tidigare inlägg om att vara plastmamma. Jag har inte läst någon av de här böckerna själv men tänker nog köpa åtminstone en av dem. Jag var först ute efter:

Familjepack av Linda Hambäck & Anna Lagerblad

men hittade också en annan bok som verkade intressant:

Familjen Hoppsan : tips & råd till styvfamiljen av bland andra Eva Brodin Kjeller

Båda finns att hitta på Adlibris för 139:- resp. 144:-

Styvmamma, plastmamma?

Jag blev med barn i alla fall. En 6-åring. Det var liksom ett helt paket, ett paket att acceptera eller välja bort helt och det gick ju inte. Förstås. Eftersom han är mannen i mitt liv och mannen som jag räknat med ska fria till mig en vacker dag (ju förr desto bättre tycker mamma). Tösen har ju förstås sin egen mamma också så den roll jag försöker ta på mig är mer att bara finnas där och vara en ytterligare vuxen som ska följa henne genom livet. Kanske också vara ännu bättre, en plastis som är roligare, mer fantasifull och som är mer neutral och kanske lättare att prata med på ett annat sätt än vad man gör med sina föräldrar.

Men det är ju inte bara lätt och en dans på rosor. Det innebär ju också en stor förändring i våra liv. Helt plötsligt kommer det in en liten varelse som ska dela på sambons kärlek och omvårdnad, eller som faktiskt ju tar ännu mer plats. Både fysiskt och psykiskt. För nu är det ju någon mer som sover i ens sovrum, som brer ut sig i soffan (och vem hamnar ensam i den andra soffan månntro...) och som så fort jag försöker stjäla en kram kommer och ska kramas och lyftas på. Egoistiskt av mig att tänka så? Kanske lite. Men jag vet att jag inte är ensam.

Det skulle ju vara en bokblogg...

Så jag missköter mig visst. Tyvärr hinner jag ju inte läsa lika mycket längre som jag gjorde förr. Jag längtar efter en skön läsfåtölj med fotpall, en fåtölj att kura ihop sig i med en härlig bok. Problemet är nog mest platsbristen i vardagsrummet, men någon gång så...

I helgen läste jag iallafall ut sista Harry Potter-boken som jag har sugit på ett tag. Det är ju ett dilemma det där, man vill läsa en bok och man vill ha den kvar för att det är så trist att ha läst ut den. Den var bra iallafall, nu väntar jag på nästa!

Började också läsa i (och har väl läst över hälften) Elizabeth George's Gamla synder. En riktigt härligt, nästan gammaldags deckare. Stort hus på landet, flera spännande gäster, ett mord, vem har begått det? Nu vill jag bara hem och fortsätta läsa!

Min farmor

är en cool tant. 90 år har hon hunnit bli, idag, vilket är en aktningsvärd ålder. Visst har åren börjat hinna ikapp och visst är hon både lite virrigare och lite rynkigare än förr, men härlig är hon!

Hon är alltid lika glad för besök, men säger att vi ska ringa innan för hon haaar ju så mycket att göra. Det är körer och allt möjligt som ska hinnas med. Det är bara att önska att man själv är lika hurtig när man kommer dit.